Passet skulle ridas i stora ridhuset och vi började passet med att skritta ett varv runt kastanjegården. Väl inne kortade vi tyglarna rätt direkt och jg kände att hon inte riktigt svarade för dom framåtdrivande hjälperna men sökte sig ändå väl framåt nedåt utan för mycket stöd från min sida. Vi värmde sedan upp fritt i trav och här blev det ännu tydligare. Läget mellan hand och skänkel kändes påtvingat istället för lätt. Var noga med hörnpasseringar och la stora volter. Vi började sedan med serpentinbågar och hon hade fortfarande alldeles för lite framåtbjudning. Hon försökte även gena genom svängarna. För att göra henne mer uppmärksam på mina hjälper hade jag kunnat lägga in flertalet övergångar i övningen. Vi gick sedan in på stora motvolten och även här hade hon då vissa svårigheter att ställa höger. I galoppen gick det betydligt bättre och eftersom hon är så kort i galoppen gav Hanna mig tipset att istället för att driva henne varje steg, låta henne gå i sin bekväma galopp ett tag för att sedan öka betydligt en bit. Fungerade väl. I andra varvet gick det också betydligt lättare.

Vi började med att skritta runt Crafoord och sedan skulle vi rida på kastanjegården. Såfort vi kommit in på banan kortade tyglarna i skritten och påbörjade sedan fri uppvärmning i trav. Jag kände tydligen att hon inte svarade för de framåtdrivande hjälperna och försökte därför ha ett mer framåt tänk genom att rida fram på raka spår som jag sedan gjorde till stora volter. Vid försök av pålagd pisk surnade hon snarare bara till än svarade framåt och jag hade svårt att hitta en balans mellan hand och skänkel då handen blev förhållande och bromsande när jag höll stöd  , hade ingen kontakt alls om jag lättade och samt då att hon som sagt inte svarade för skänken. Fick henne drf som sagt inte alls mellan skänkeln och handen. Vi gick in på stora volten vid c och det var tydlighet att hon inte ville böja sig i höger sida och istället falla in. I galoppen kändes det som jag hade mer styrka att där sitta emot hennes svaga sida så hon inte föll in lika mycket. Vi bytte varv och i vänster kändes det betydligt lättare att ställa igenom henne men känslan och kontakten var fortfarande inte riktigt där. Vi påbörjade skänkelvikningar och första gick så dåligt som det bara kan gå och alla klassiska fel gjordes. Jag genade genom hörnet och hade därför bakdelen före i skänkelvikningen, vilket leder till att det tar stopp, hade alldeles för lite framåt bjudning samt dåligt sikte. Efter att totalt misslyckats ytterliggare en gång fick jag lägga bak dasken som orsakade obehag för henne. Efter det började vi igen och jag kände mig mer bestämd på min sak. Efter tipset från hanna att rida in på diagonalen och öka innan jag började flytta igen. Det fungerade väl och jag la in övergångar trav och skritt ochgaloop samt tempoväxlingar mellan skänkelvikningarna. Hon svarade bättre och bättre för hjälperna och jag började kräva mer och mer tvärning av henne. När det sedan var dags för avtravning sökte hon verkligen till bettet och med lite krav från min sida trampade hon på betydligt bättre. La stora volter och serpentiner och försökte jobba henne i en något lägre form samtidigt som jag ville behålla bakbens aktiviteten.

fick jag en lösgjord häst? Svar nej men väl påväg till viss lösgjordhet. Min insats var även bristande då jag red mer för "uppvisning" i början istället för att få fram hästen ordentligt.